Vallentunas riksdag - premiären gjord

Premiär i kommunfullmäktige i förrgår. Det var en spänd natt inför det, med siffror och plandokument snurrande i huvudet. Att vara en av 41 ordinarie ledamöter som ska företräda 32 000 personer är nästan surrealistiskt (kanske är det inte så man ska tänka?).

Den här allra första gången blev det inte så blodigt för min del: inget sagt förutom "ja" och "nej".

Däremot presenterade Jaana, Jerri, Ing-Marie och flera andra i gruppen satsningarna vi skulle vilja göra i Vallentuna under de närmaste åren, i Socialdemokraternas förslag till kommunplan. Bakom dem ligger såklart hundratals samtal med människor om vilka förändringar som skulle behövas. Hur kan vi rusta upp de slitna skolorna så att de blir bra arbetsmiljöer att vara i fem dagar i veckan? Hur kan vi få skolresultaten att komma upp i vad de ”borde” vara i en kommun som Vallentuna? Hur kan vi bygga massor av nya bostäder för människor med olika behov och i olika livssituationer, och ändå ha kvar grönområden på gångavstånd för dem som har flyttat till Vallentuna just på grund av det? Var ska alla äldre med behov av hjälp i vardagen och människor med psykiska funktionshinder bo? Hur kan föreningslivet få bättre förutsättningar?

Jag önskar verkligen att Vallentuna tar bättre vara på alla tillgångar som finns, och då menar jag inte bara mark för att bygga bostäder för dem som har pengar. Jag menar (några få exempel här - det finns väldigt många fler):

• massor av barn som växer genom satsningar på kulturskola och föreningsliv,
• kreativa Vallentunabor som kan vilja satsa på företagande i Vallentuna,
• tätortsnära skog som får människor att flytta hit och må bra,
• alla proffsiga kommunanställda som vill vara med och utveckla verksamheterna och ska ges chans att göra det,
• kultur- och naturområden som skulle locka turister om vi tog emot dem och visade dem vad vi har.

Kanske har jag varit bortskämd i kommunerna där jag bott tidigare, det är möjligt. Men något jag saknar i Vallentuna är känslan av ett samhälle som byggs upp i dialog med dem som bor här. Jag pratar inte om enkäter som ställs i efterhand. Nej, jag pratar om öppna och välkomnande, informella möjligheter att faktiskt vara med och utveckla. ”Vi behöver dina erfarenheter för att kunna göra vårt jobb bra”. Varför är medborgarförslag så farliga, till exempel?

Det alternativa förslaget gick inte igenom. Vi är fortfarande i opposition, trots valframgångarna. Men vi jobbar på. Jag är så glad för världens härligaste gäng att samarbeta med. Och jag ser jättemycket fram emot att vara med och jobba för en öppnare och mer visionär kommun.

Kom gärna med förslag – skicka ett mejl!

Lagspel och resultat

Varma gratulationer och hejarop från förskolepersonal och grannar. För mig som helst smet från skolidrotten är det en ganska ovan grej att tävla för att vinna i lagform. Men det är fantastiskt att vara med i laget som gått framåt en massa i valet. Vunnit tusentals människors förtroende. S i Vallentuna har ökat mest i länet.

Och det får vi förstås se till att leva upp till. Jobba för att alla får plats och möjligheter - oavsett omständigheterna, att barn har förutsättningar för att nå bra resultat i skolan, att det finns bostäder, att skattepengarna används på ett schyst sätt. Att Vallentuna blir hållbart. Och allt annat som finns med i handlingsprogrammet.

Ny och grön i kommunfullmäktige kommer jag att vara, på en ordinarie plats eftersom det gick så bra i valet. Hisnande stort. Råd och tips kommer jag att behöva. Och jag vill också gärna veta vad som skulle göra skillnad för andra. Bästa frågan vid dörrknackningarna var "vad skulle du vilja förändra"? Tänker att det borde gå att fortsätta de samtalen - även om valrörelsen råkar ha tagit slut. (Så hör jättegärna av dig!)