Där startade vi i Socialdemokraternas miljögrupp i januari 2011: med frågan om matavfallsinsamling. Vi åkte på studiebesök, samlade in fakta och skrev motioner. Men det hände inte särskilt mycket. Det går trögt med miljöfrågorna i Vallentuna. Vi har i Socialdemokraterna haft föreläsare om avfallshantering, grönplanering, miljöfrågor på EU-nivå och Fairtrade, som alla har bekräftat att det verkar vara så.
Och jag sneglar avundsjukt på kommuner som hamnar i topp på bästa-miljökommun-listorna, sätter och följer upp konkreta miljömål som gör skillnad för klimatet, utses till bästa naturvårdskommun (Vallentuna svarade inte ens på enkäten), startar klimatpilotprojekt, inför ekologisk frukt på förskolorna, börjar med köttfria måndagar (det har vi motionerat om, alltså lämnat in ett förslag till kommunfullmäktige) och utses till Fairtrade City (har vi också motionerat om - och det handlar inte bara om miljö, utan om en helhetssyn på hållbarhet i produktionen). Vad har Vallentuna? Jo, en spretig miljöpolicy från februari 2013 (äntligen!) som inte verkar ha fått några genomförandedirektiv att tala om. Ett papper med fina ord, alltså.
Om jag låter lite sur så är det nog för att jag är det. Jag vill vara stolt över min kommun, och jag vill fortsätta vara det när vi börjar se effekterna av klimatförändringarna på allvar. Våga prata koldioxidutsläpp, bygg nära kollektivtrafik, hjälp människor att resa på andra sätt än med bil. Det går väl att prata om det, helt enkelt: vilka vardagsinsatser kan och vill vi få till? Hur kan vi göra det i Vallentuna - som kommun, och var och en?
Hela handlingsplanen från Socialdemokraterna i Vallentuna finns här. Om miljö på sidan 10.
PS: yngsta barnet går faktiskt på en förskola som fått Grön Flagg och är KRAV-certifierad. Det är jag jätteglad för. Men den drivs inte i kommunal regi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar