Ägretthäger vid Angarnssjöängen

Ägretthäger! Lärkfalk! Titta där borta i rapsfältet!
Det var en riktigt lyxig guidning som några i miljögruppen fick vid Angarnssjöängen i lördags. En 30-poängare inprickad på listan (ägretthägern, som är helt vit). Utan vår guide, Stefan från Angarngruppen, hade vi nog bara sett gäss, möjligen trana.

Tidigare i vår fick miljögruppen besök av Angarngruppen, lokalförening som en gång i tiden startade som en aktionsgrupp. Tre natureldsjälar var det som berättade vad som gör att våtmarken Angarnssjöängen är så populär bland fåglar, och vad som behöver göras för att det ska förbli så. För helt sköter sig inte naturen själv. Vi människor skär bort fågelsträck och häckningsområden, och förändrar odlingslandskap. När det gäller Angarnssjöängen är det så - om jag har förstått det rätt - att den inte får växa igen, för då fortsätter den inte vara det poppisställe för fåglar som den är nu. Och det behöver samtidigt vara lagom höga vattennivåer runtom sjön för att jordbrukarna ska kunna bruka marken, och för att vattnet ska flöda på ett bra sätt i området. Enligt Angarngruppen kan det behöva göras en ny restaurering ganska snart för att det inte ska växa igen för mycket. Små åtgärder görs redan nu, framför allt av Länsstyrelsen som har störst ansvar. Men Vallentuna kommun skulle kunna vara mer aktiv och pådrivande i arbetet.

Det här är länets bästa fågellokal enligt Naturskyddsföreningen i Stockholms län, det är en del i de gröna kilarna i Stockholmsområdet, det är ett viktigt besöksmål som kommunen skulle kunna berätta mycket mer om för att föra fram Vallentuna som en grön och medveten kommun där naturen är tillgänglig för alla. Det går att ta sig dit med buss (665 från Vallentuna centrum, går en gång i timmen på lördagar just nu i alla fall), men en riktig asfalterad cykelväg vore förstås på sin plats. De flesta åker bil.

Jättelärorikt var det. Vill gärna tipsa om att Länsstyrelsen ordnar familjedag i Angarnssjöängen nu i helgen. Och om att alla som vill kan gå med i Angarngruppens vänner.

Mer om hur vi vill bygga framtidens Vallentuna finns här. Och miljögruppen vill gärna ha nya medlemmar!

Vallentunas riksdag - premiären gjord

Premiär i kommunfullmäktige i förrgår. Det var en spänd natt inför det, med siffror och plandokument snurrande i huvudet. Att vara en av 41 ordinarie ledamöter som ska företräda 32 000 personer är nästan surrealistiskt (kanske är det inte så man ska tänka?).

Den här allra första gången blev det inte så blodigt för min del: inget sagt förutom "ja" och "nej".

Däremot presenterade Jaana, Jerri, Ing-Marie och flera andra i gruppen satsningarna vi skulle vilja göra i Vallentuna under de närmaste åren, i Socialdemokraternas förslag till kommunplan. Bakom dem ligger såklart hundratals samtal med människor om vilka förändringar som skulle behövas. Hur kan vi rusta upp de slitna skolorna så att de blir bra arbetsmiljöer att vara i fem dagar i veckan? Hur kan vi få skolresultaten att komma upp i vad de ”borde” vara i en kommun som Vallentuna? Hur kan vi bygga massor av nya bostäder för människor med olika behov och i olika livssituationer, och ändå ha kvar grönområden på gångavstånd för dem som har flyttat till Vallentuna just på grund av det? Var ska alla äldre med behov av hjälp i vardagen och människor med psykiska funktionshinder bo? Hur kan föreningslivet få bättre förutsättningar?

Jag önskar verkligen att Vallentuna tar bättre vara på alla tillgångar som finns, och då menar jag inte bara mark för att bygga bostäder för dem som har pengar. Jag menar (några få exempel här - det finns väldigt många fler):

• massor av barn som växer genom satsningar på kulturskola och föreningsliv,
• kreativa Vallentunabor som kan vilja satsa på företagande i Vallentuna,
• tätortsnära skog som får människor att flytta hit och må bra,
• alla proffsiga kommunanställda som vill vara med och utveckla verksamheterna och ska ges chans att göra det,
• kultur- och naturområden som skulle locka turister om vi tog emot dem och visade dem vad vi har.

Kanske har jag varit bortskämd i kommunerna där jag bott tidigare, det är möjligt. Men något jag saknar i Vallentuna är känslan av ett samhälle som byggs upp i dialog med dem som bor här. Jag pratar inte om enkäter som ställs i efterhand. Nej, jag pratar om öppna och välkomnande, informella möjligheter att faktiskt vara med och utveckla. ”Vi behöver dina erfarenheter för att kunna göra vårt jobb bra”. Varför är medborgarförslag så farliga, till exempel?

Det alternativa förslaget gick inte igenom. Vi är fortfarande i opposition, trots valframgångarna. Men vi jobbar på. Jag är så glad för världens härligaste gäng att samarbeta med. Och jag ser jättemycket fram emot att vara med och jobba för en öppnare och mer visionär kommun.

Kom gärna med förslag – skicka ett mejl!

Lagspel och resultat

Varma gratulationer och hejarop från förskolepersonal och grannar. För mig som helst smet från skolidrotten är det en ganska ovan grej att tävla för att vinna i lagform. Men det är fantastiskt att vara med i laget som gått framåt en massa i valet. Vunnit tusentals människors förtroende. S i Vallentuna har ökat mest i länet.

Och det får vi förstås se till att leva upp till. Jobba för att alla får plats och möjligheter - oavsett omständigheterna, att barn har förutsättningar för att nå bra resultat i skolan, att det finns bostäder, att skattepengarna används på ett schyst sätt. Att Vallentuna blir hållbart. Och allt annat som finns med i handlingsprogrammet.

Ny och grön i kommunfullmäktige kommer jag att vara, på en ordinarie plats eftersom det gick så bra i valet. Hisnande stort. Råd och tips kommer jag att behöva. Och jag vill också gärna veta vad som skulle göra skillnad för andra. Bästa frågan vid dörrknackningarna var "vad skulle du vilja förändra"? Tänker att det borde gå att fortsätta de samtalen - även om valrörelsen råkar ha tagit slut. (Så hör jättegärna av dig!)

Grönt, socialt och hållbart

I helgen var jag hos mina föräldrar i Nora. Där är det självklart att sortera bananskal, ratade brödkanter och annat matavfall i bruna kompostpåsar. Allt slängs i en separat tunna, hämtas med den vanliga sophämtningen och blir till biogas som driver bussarna. 2007 satte man igång. I Vallentuna har matavfallsinsamling börjat så smått i år, 2014. På prov, tror jag. Hemma hos mig har jag ännu inte sett röken av den.

Där startade vi i Socialdemokraternas miljögrupp i januari 2011: med frågan om matavfallsinsamling. Vi åkte på studiebesök, samlade in fakta och skrev motioner. Men det hände inte särskilt mycket. Det går trögt med miljöfrågorna i Vallentuna. Vi har i Socialdemokraterna haft föreläsare om avfallshantering, grönplanering, miljöfrågor på EU-nivå och Fairtrade, som alla har bekräftat att det verkar vara så.

Och jag sneglar avundsjukt på kommuner som hamnar i topp på bästa-miljökommun-listorna, sätter och följer upp konkreta miljömål som gör skillnad för klimatet, utses till bästa naturvårdskommun (Vallentuna svarade inte ens på enkäten), startar klimatpilotprojekt, inför ekologisk frukt på förskolorna, börjar med köttfria måndagar (det har vi motionerat om, alltså lämnat in ett förslag till kommunfullmäktige) och utses till Fairtrade City (har vi också motionerat om - och det handlar inte bara om miljö, utan om en helhetssyn på hållbarhet i produktionen). Vad har Vallentuna? Jo, en spretig miljöpolicy från februari 2013 (äntligen!) som inte verkar ha fått några genomförandedirektiv att tala om. Ett papper med fina ord, alltså.

Om jag låter lite sur så är det nog för att jag är det. Jag vill vara stolt över min kommun, och jag vill fortsätta vara det när vi börjar se effekterna av klimatförändringarna på allvar. Våga prata koldioxidutsläpp, bygg nära kollektivtrafik, hjälp människor att resa på andra sätt än med bil. Det går väl att prata om det, helt enkelt: vilka  vardagsinsatser kan och vill vi få till? Hur kan vi göra det i Vallentuna - som kommun, och var och en? 

Hela handlingsplanen från Socialdemokraterna i Vallentuna finns här. Om miljö på sidan 10.


PS: yngsta barnet går faktiskt på en förskola som fått Grön Flagg och är KRAV-certifierad. Det är jag jätteglad för. Men den drivs inte i kommunal regi.

Skolplikt från två håll

- Jag har skolplikt, sa min sjuåring med stolthet i rösten för ett år sedan, när hon började ettan. Ja: det är ju verkligen en plikt. Och just därför är det så gränslöst viktigt att den som har ansvaret (kommunen) tar hand om sin plikt. Läsning! Upptäckarglädje! Kompisar, personliga framgångar, klurigheter, makt att påverka.

Alltså: schysta förutsättningar är nummer ett, tänker jag. Se till att elever och lärare har en fräsch arbetsmiljö, att resurserna räcker till varje barn men också till läromedel och skolbibliotek, att lärare och annan personal får chans att planera långsiktigt och inte en termin i taget för att man inte vet hur resursfördelningen kommer att se ut om ett par månader.

I våras fick Vallentuna kritik av Skolinspektionen för att för många går ut skolan utan godkända resultat. Det sägs i rapporten att "elever som behöver hjälp att nå kunskapskraven inte alltid får det särskilda stöd de behöver", och att det systematiska kvalitetsarbetet (alltså löpande förbättrings- och utvärderingsarbete, byggt på fakta som man samlar in, analyserar och följer upp) inte räcker till.

I slutändan handlar det om att pengarna inte har räckt till. Socialdemokraterna i Vallentuna har tagit upp de här problemen i flera år. Vi har också uppmärksammat att skollokalerna inte underhålls tillräckligt, och att plötsligt ändrade förutsättningar på skolorna gör det oroligt för elever och föräldrar. Och självklart ska lärarna i Vallentuna ha löner och villkor som gör att de vill söka sig hit, och stanna kvar och utveckla verksamheten - lärarsatsningarna ska inte ligga på bottenlistan som Lärarnas Riksförbund rapporterade i våras.

Åttaåringen (numera) gillar verkligen sin skola, och har en fantastisk ansvarspedagog. Men jag önskar att de skolsatsningar som Socialdemokraterna vill göra kan bli verklighet i Vallentuna. Då tror jag att det går att få de bästa skolorna i Stockholms län här.

Handlingsprogrammet från Socialdemokraterna i Vallentuna (skolan på sid 3).

PS: att vår kommunalrådskandidat Jaana är lärare är förstås ett extra plus.

Hemma-hos-besök

Innan: pirrigt, middagshungrig, tunga regnmoln på himlen, en aning prestationsångest. Efter: vill göra det här jämt.

Vad? Jo, knacka dörr inför valet. Fråga vad människor vill förändra, lyssna och ta in. Det är skolor som fungerar, bussförbindelser som räcker till, schystare förutsättningar för idrottsföreningarna, bättre miljöarbete, mer genomtänkt byggande, jämställdhet. Ny fräsch ledning.

Många vill prata, och verkar glada över att vi kommer om det så råkar vara mitt i maten. Många vill se förändring. Precis som jag.

Kommer hem med glädjeskutt i magen.

Det vi tänker genomföra i Vallentuna 2014-2018 finns här.

Foto: Leyla Özturk